MANNOLiTO

Foto: Siri Kristinsdottir

Djuret | Pop | Göteborg | MySpace

Vilka är ni, Djuret?

- Till en början var djuret tänkt att bli Eriks (sångaren i bandet) soloprojekt. Han skrev en låt mest för att han inte hade nått annat för sig. Erik hade tidigare spelat trummor i diverse konstellationer och ville nu göra nått eget. Efter att den första låten blivit klar ville han istället dra ihop ett band: Han ringde då Alex, Antonio och den dåvarande trummisen Hampus Andersson ganska omgående. Antonio som egentligen spelar cello ville testa att lira lite gitarr, Alex som inte knappt tittat på sin bas på flera år ville börja lira igen och Hampus som spelar gitarr ville lira trummor.

Vi började repa i en lokal i Majorna. Eftersom vi egentligen inte fick vara där såg vi till att glida in så sent som möjligt när förhoppningsvis alla hade gått. De flesta repen började runt ettsnåret på natten och höll på fram till fyra. Strax därefter, i september 2008, började istället Torkel spela trummor. Vi fick vårat första gig och vi började repa inför det samt inför en studioinspelning som vi lyckades få klart strax innan våran första spelning. Spelningen ägde rum den 12 september på underjorden i Gamlestan. Saker och till började flyta på och vi beslutade oss för att börja satsa lite. Strax därefter blev det gig på Sticky Fingers och Pustervik.

Hur mycket vågar ni satsa på bandet i nuläget; är det så pass att ni har sagt upp er från era jobb för att kunna repa på heltid?

- Vi tar det lite som det kommer, tar det gig vi får. Just nu försöker vi skriva klart så många låtar som möjligt så urval finns till en eventuell skiva som vi hoppas att något bolag vill släppa.

Hur skulle ni beskriva er musik? 

- Det är ju alltid svårt att beskriva sin egen musik och vi tycker inte att det finns någon poäng med att göra det heller, Naturligtvis har vi hämtat inspiration från en rad olika band eftersom vi lyssnat på musik hela livet. Däremot har vi alltid strävat efter att göra så mkt vi kan av den klassiskt simpla sättning vi har. Vi försöker hålla allting så instinktivt det bara går. Alla i bandet lyssnar på ganska skilda musikgenrer och vi försöker ta till vara på varandras musikaliska erfarenheter.

När får vi se Djurets debutskiva?

- Vår debut-EP är på gång nu. Tanken är att vi skall spela in ett par låtar nu lite senare i vår och som räknas vara klar i början av sommaren. Lite osäkert vart och vilka som skall släppa den men släppas kommer den iallafall att göra någon gång. Sedan har vi väl även lite tankar kring ett eventuellt albumsläpp lite senare framåt hösten kanske.

Har ni några spelningar på gång?

- Nu har vi precis spelat på Svanen och Underage Club på Fängelset. Just nu ligger vi lågt på gigfronten eftersom vi siktar på att spela in en singel och en eventuell EP. Det enda vi har inbokat nu är en spelning på UKM; en musiktävling för ungdomar. Naturligtvis är vi inte med och tävlar utan mer som mellan/paus band. Och en eventuell spelning på stars n bars på en schysst popklubb men det är dock lite oklart hur det blir än. Vi hoppas även på att vi ska kunna dra upp och spela lite i Stockholm. Har lite halvklara spelningar där men lite senare i vår ska vi satsa på att få ett par spelningar där.

Tycker ni att musikerklimatet i Göteborg skiljer sig från det uppe i Stockholm, och vice versa?

- Har ingen aning om hur musikklimatet ser ut i Stockholm, men jag kan tänka mig att det finns fler spelställen eftersom staden är betydligt större än Göteborg. I Göteborg har vi ju spelat på de flesta krogar som har liveband och just nu känns Stockholm frestande.

Håller ni koll på andra svenska indieband?

- Jo.... Vi har ju koll på de flesta popband här i stan med tanke på att man gigar och umgås med många av dom. De flesta är bra.

Fredrik och grabbarna blev så här glada när de tagit hem "Miller Music Fresh Sounds".

Jag växlade några ord med Fredrik Nillson från roslagsbandet Shotgun Crackers, och det lät lite så här:

Shotgun Crackers | Pop, Rock, Jungle | Norrtälje/Rimbo | MySpace  

Shotgun Crackers, vilka är ni?

- Vi är sex stycken killar från Rimbo/Norrtälje som spelar musik och dricker crocos ihop. Jag (Fredrik) på sång, Niklas: gitarr, Albin: bas, Simon: trummor, Sebastian: klaviatur och Gustav: gitarr. Vi kommer alla från Roslagen och har spelat ihop under den här uppsättningen i snart ett år. 

Hur bildades bandet?

- Bandet bildades först uppe i huvudet på Fredrik och Albin. När Albin sedan började i samma klass som Niklas började bandet i verkligheten också.

Varifrån kommer namnet "Shotgun Crackers"?

- Jag minns inte riktigt vart vi fångade det ifrån, men det har något med vapen och gula gubbar att göra. Typ att två goda saker gör tillsammans en sak dubbelt så god.

I november i fjol kammade ni hem musiktävlingen "Miller Music Fresh Sounds" och i och med det 175'000 kronor i studiotid. Berätta!

- Ja! Fett roligt att vi vann och fick lite belöning för all tid i replokalen. Det var många bra band med och tävlade men jag tycker att vi förtjänade att vinna. Priset håller vi på att spelar in och fixar med just nu, så om några veckor släpper vi en EP som kommer att take your breathe away!

Berätta lite mer om er nya EP!

- Vår nya EP som kommer nu till våren kommer att innehålla fyra eller fem spår med både gamla och nya låtar. Vi vet inte vad vi ska kalla den än, vi vet inte när vi släpper den och vi vet inget om distribution än innan allt är klart.
 
Kommer vi att känna igen det Shotgun Crackers vi har hört på bland annat "khpptsch"? 

- Jag hoppas folk kommer att höra skillnad men att dem fortfarande kommer känna shotgun vibes. På den här EP:n har vi spelat in alla låtar live, de kommer nog att höras samt att vi har ny producent bakom rattarna.  Tidigare har vi vart ganska noggranna med att allt ska sitta klockrent och så vidare. nu har vi inte brytt oss lika mycket om sånt utan mer om energi och känsla. Jag hoppas de kommer att höras.

På "khpptsch" sjunger du både på svenska och engelska, hur skiljer de båda språken att sjunga på?

- Det är kul att sjunga på båda språken men eftersom jag är så kass på engelska så blir jag lätt begränsad, och då är de skönt att använda sig av svenskan ibland. På svenska är det mer fritt, man kan säga i princip vad som helst, de går inte att göra fel på sitt modersmål.

Vad lyssnar du själv på för musik?

- Det jag lyssnar mest på nu är typ disco, D. D Sound, Doris Jones (kolla in "Suddenly I'm Alive" på tuben), Lindstrom (grym man från Oslo som finns på MySpace) och sen har jag börjat lyssna mycket på "Dark Side Of The Moon"-plattan med Pink Floyd. Den är äckligt bra. Sen blir det en del pop också: Cut Copy, Cazals, MGMT och Glasvegas. Asbra allihopa tycker jag.
 
Har ni några spelningar på gång?

- Vi spelar på fredag på fritidsgården i Norrtälje. Annars ligger vi rätt så lågt med att jaga spelningar, men så fort nya Ep:n blir klar så kommer de bli prio #1, och de är rätt snart så håll er uppdaterade på vår MySpace-sida!

Tack för intervjun Fredrik!

/Manne

Relaterat Material:
- Visual Randomization - Recension! (Musikrecensioner, 2009-03-08).
- Allt Va Vi Vill Ha (Låtarkivet, 2009-01-21).
- Shotgun Crackers - Trevor (Khpptsch version) (Låtarkivet, 2009-01-09).

Foto: Gustav Gustafsson

Thomas Denver Jonsson | Indie, Folk, Blues | Lund, Grums | MySpace | Hemsida

Hur föddes ditt musikintresse?
 
- Det dröjde ganska länge innan jag började göra musik, jag var nästan tjugo och hade aldrig hållit i en gitarr. Diverse omständigheter då gjorde att jag höll på att gro fast i Grums där jag växte upp. Musiken var något som fick mig bort från det. Det blev både en inre resa och sen såklart en fysisk resa. Inte alltid helt konstruktiv varken då eller nu men definitivt bra i stort och i det långa loppet. Träffa lite nytt folk, se lite nya platser, få vara del av ett större sammanhang, korsa vägar med någon man korsat väg för tidigare.

Så här tio år efteråt så är det helt klart det som gjorde det värt det. Det är också kul att känna att det hela tiden blivit roligare att hålla på med musik, det har aldrig varit så fantastiskt eller för den sakens skull skrämmande som nu.
 
Varifrån får du inspiration?

- Min musik att utvecklas mest just nu snarare från intryck av konst, film, litteratur och experimentell musik än musik som liknar den jag gör själv. Jag känner mig fortfarande väldigt tagen av M Ward och John Fahey som jag håller otroligt högt men jag söker också efter kontraster. Inspiration handlar väl mycket om att försöka översätta en känsla och ge den ett nytt sammanhang. Eller små saker man ser eller funderar på.
 
Hur beskriver du din musik?

- Jag brukar säga indie-folk, är det ganska förståeligt? Det vill säga att jag är alldeles för poppig för trubaduraftnar fast för mossig för indiekonserter.
 
Vad handlar dina låttexter om?
 
- Senaste två och ett halvt åren har jag skrivit låtar för två temaalbum. Det ena som håller på att spelas in handlar om polarfarare och arktisk flora och fauna. Det andra som iallafall snart är färdigskrivet handlar om fåglar. Lustigt nog känns de här nya låtarna mycket mer personliga än något annat jag gjort tidigare.
 
Vänder du dig med din musik till en speciell målgrupp?
 
- Jag vet inte riktigt, jag har så svårt att föreställa mig att någon faktiskt lyssnar på det jag gör. Om jag lyckas påverka bara en person så är det fantastiskt. Jag hoppas att de som tar till sig musiken uppskattar precis som jag att se något fint eller till och med roligt i det som är sorgligt och tvärtom.

Vid sidan av Thomas Denver Jonsson har du andra musikprojekt igång,
berätta!
 
- Som av en händelse släppte jag precis "Swim Swam Swan", en ny EP med The Topeka Twins som är jag och Björn Kleinhenz. Vi har följts åt ett bra tag och ses - om än ganska sällan - och spelar in lofi-folkpop. Debuten "I Never Heard Her Sing" kom 2003.
 
En duo med lite mer kontinuitet i är A Perfect Friend som jag gör tillsammans med C-J Larsgården. Han släpper skivor som "Ondo" och "Pacta" samt är med i diverse samarbeten som Kane, Rowenta/Larsgården och Yrsel. APF är ambient musik med inslag av pop, electronica och postrock. Jag kan nog prata för oss båda när jag säger att vi håller vissa låtar med APF som det bästa vi gjort.

Vi släppte debuten 2007 på belgiska STILLL och har ett nytt album som är klart. Hoppas kunna hitta ett bolag som vill släppa det men har tyvärr haft lite fullt upp på varsitt håll med våra sologrejor. Jag är även med och driver vinyletiketten Going Places som har legat lite lågt ett tag men som på intet sätt är nedlagt.
 
Under 2009 kommer du att släppa ditt fjärde album som soloartist, kan du
berätta någonting om det så här dags?
 
- Den här skivan "Arctic" som jag nämnde hastigt innan håller som sagt på att spelas in just nu. Vi har kommit ganska långt på det och jag tror vi kan få ut det redan till hösten. Det är det fjärde albumet som jag släpper och också det fjärde jag spelat in med Carl Edlom. Lite idén med den var att jag ville göra en skiva som jag är säker på att jag skulle gilla även om jag inte gjort den själv. Så då blir alltså ett konceptalbum om Nordpolen. Det kommer bli mer avskalat än de tidigare, fast samtidigt mer kantigt. Jag hoppas kunna göra något som är ganska avigt men fortfarande rotat i folktraditionen.
 
Efter att jag släppte mitt andra album "Barely Touching It" 2005 så började jag tröttnade ganska rejält på den konventionella rockbandssättningen och jag tycker sen dess att jag har hittat ett mer passande utryck i låtskrivande och framförande och att vi ser intressantare lösningar på arrangemang. Jag har turnerat i stort sett enbart solo de senaste tre åren och musiken är färgat av det.
 
Hur ser ditt närmaste spelschema ut?
 
- Jag har precis gjort ett par spelningar med Josh Rouse som var fantastiskt roliga på Kägelbanan i Stockholm och Babel i Malmö. Håller på att kolla upp om jag ska åka någonstans under våren. Det blir en klubbturné i Polen i mars i vilket fall. Det är första gången jag åker dit och det sextonde landet jag turnerar i allt som allt. Innan det ska jag också göra en slags jubileumsspelning här i Värmland för att fira tioårsdagen sen min första spelning.
 
Vad lyssnar du själv på för musik?

- Som jag nämnde förut så lyssnar jag mest på lite mer experimentell och ambient musik just nu som "Earth", Fuck Buttons (förra årets bästa skiva), Mogwai, Helios och Fennesz. På det lite mer poppiga och folkiga hållet så gillade jag skivor förra året från Parken, James Yorkston, Bon Iver och Cat Power. Jag ser väldigt mycket fram emot Loney Dears och M Wards kommande skivor. Just titelspåret från M Wards kommande cd "Hold Time" är nog den jag känner mest av för tillfället.
 
Vad gör du när du inte gör musik?
 
- Just nu har jag precis flyttat ihop med min flickvän i Lund och är ganska upptagen med att få iordning det. Jag uppskattar väldigt mycket att bo i en stad igen, upptäcka omgivningarna och ta del av kulturutbudet här.

Tack för intervjun Thomas!

/Manne

Relaterat material:
- Ett Helt Vanligt Ögonblick - Recension! (Musikrecensioner, 2009-02-08).
- Thomas Denver Jonsson - The Border (Låtarkivet, 2009-01-20).

Foto: Jonathan Pushnik

Fenomenala Jonna Lee släpper snart nytt, i albumväg då förstås. Jonna pratar låtskrivande, om att sjunga på svenska och avslöjar titeln på det nya albumet...

Jonna Lee | Pop | Stockholm | MySpace | Hemsida

Hur tror du att andra såg på dig under din tid i skolan?
 
- Jag var ganska högljudd och kreativ i skolan. Höll mig mest för mig själv eller hängde med grabbarna. Hamnade ofta i bråk. Var poppis hos estetlärarna i högstadiet men jag tror inte att jag var en underbar elev att ha att göra med. Satt antingen och dagdrömde eller babblade.

Jag gick nästan två år på musikgymnasium men fick panik av att lära sig musik i teorin. Jag ville stå på en scen. Kombinerat med en taskig tillvaro hemma så rymde jag faktiskt iväg, till London, med tusen spänn på fickan och en resväska med kläder.

Hur upptäckte du musiken?

- Jag upptäckte Madonna, Bruce Springsteen och Chaka Khan i mammas vinylsamling. Dansande och sjöng i vardagsrummet när ingen såg och minns den helt otroliga känslan. I mitt huvud spelade jag på Wembley. Musik har sedan jag var några år gammal varit det som tagit min 100 procentiga fokus. Och det känns fortfarande lika gött som då varje gång jag gör en spelning.
 
Din första skiva släppte du redan när du var sjutton, berätta!

- Ja det var en märklig tid. Jag gick i gymnasiet och var ganska besatt av tanken att komma bort ifrån Fågelsta. Fick kontakt med ett mindre skivbolag och släppte en skiva då som en del i en duo. Musiken var inte min grej och jag var lite för uppkäftig för att det skulle funka minnsjag. Ställde för många frågor etc. Vi åkte till Japan i alla fall, vi hade så sjukt roligt. 17 år och inga hämningar. Sen rann projektet ut i sanden.
 
Hur skulle du beskriva din musik just nu?

- Min musik är passionerad och ruffig. Jag känner mig väldigt i fas med mig själv. Som om mitt sound matchar var jag är i livet nu. Blir vuxen. Men samtidigt hörs ljudet av att jag aldrig riktigt kommer bli vuxen.
 
Varifrån får du dina influenser, har du några förebilder?

- När jag var barn hade jag idoler. Madonna, Joe Strummer, Roxette och David Bowie, men nu försöker jag bara hitta känslan som man hade när man var barn: Kärnan av sig själv som artist & person - låter väldigt new age, men så är det. Jag vill inte vara som någon annan.
 
Att skriva musik är för flera artister en omständlig process: Det ska vara tyst, ensamt och små öar i skärgården. Är det någonting du känner igen dig i?

- Jag kan definitivt förstå känslan av att vilja ha tystnad när man gör musik. Men jag skriver texter först och det gör jag på tåg, flyg, hemma, på fik, i huvudet under tråkiga möten. Sen tonsätter jag dom med min gura eller ett piano.

Oftast sitter jag och flummar i studion, sjunger texten i den melodi som jag kommer på naturligt med musiken. Min nya skiva kom till på det sättet. Sen byggde jag och Claes Björklund, medproducent, produktionen runt känslan och budskapet i varje låt.

På vilket sätt skiljer sig att sjunga på engelska från att sjunga på
svenska?

- Hm. Jag har bara sjungit på svenska två gånger som artist. En gång med Lasse Lindh, hans text. Det var apsvårt. Den andra gången var när jag skrev en låt till en serie för barn på UR. Ännu svårare, men det blev helt ok.
 
Jag tycker att man ska sjunga på det språk där man har sina referenser. Jag har ett bättre ordförråd på engelska, mest för att jag alltid haft ena foten i England men också för att all tv, film och musik jag lyssnat på kommer därifrån. Hade det varit annorlunda hade jag helt klart skrivit på svenska. Finns ingen poäng med att krysta fram texter på ett annat språk om texter är prioritet. Texter för mig är konversation, med mig själv och lyssnaren.
 
Du har, i likhet med Kristoffer Hedberg, arbetat och spelat in med Lasse
Lindh...

- Lasse och jag har känt varandra i mer än tio år tror jag, vi träffades genom bekanta. Jag kompade faktiskt honom på gitarr när han gjorde sin "You Wake Up At Sea Tac" (Lasses första album på engelska. Reds. anm.), sen var vi på turné ihop i höstas. Jag sjöng på "Vingla Fram Genom Stan" på hans senaste platta, "Pool". Gillar hans skivor med Tribeca.
 
Du släpper ifrån dig en ny skiva i vår, ditt andra som soloartist, vad kan du berätta om den?

- Jag är väldigt exalterad över den här skivan! Mitt mästerverk. Stor, ruffig och vacker. Lite punkig på ett akustiskt sätt. Den är mycket spretigare än min första skiva och texterna väldigt personliga. Nästan alla låtar är skrivna under vår och höst 2008, så den är nästan som en ljuddagbok i realtid.
 
...du kan inte avslöja titeln än?

- "THIS IS JONNA LEE" heter den.

Vilket var det senaste album du inhandlade?

- Det var "Ode to J Smith" med Travis. Deras senaste skiva, ganska rå som deras allra första, "Good Feeling", fast bättre.
 
Hur ser ditt närmaste spelschema ut?

- Jag kommer turnera i april med Salem Al Fakir, sen blir det en festivalsommar, Peace & Love och lite sånt. Har just varit i Los Angeles och spelat och jag ska åka tillbaka senare i vår. Min MySpace är uppdaterad: www.myspace.com/jonnaleemusic

Tack för intervjun Jonna!

/Manne

Relaterat material:
- Förhandslyssna på "THIS IS JONNA LEE"! (Nyheter..., 2009-02-17)
- My High - Ny singel från Jonna Lee (Nyheter, 2009-02-04).
- Jonna Lee - Human (Låtarkivet, 2009-01-16).

Jag fick en pratstund med Hanna och Lois från det minst sagt aktuella The Federales:

The Federales | Indierock | Västerås | MySpace

Vilka är The Federales?

- H: Ojoj... The federales är fem kompisar som bestämde sig för att starta ett band tillsammans! Haha. Och som har utvecklats tillsammans under 2 år, från att från början inte kunna någonting alls - till att ha kommit en bit på vägen!

L: Vi heter: Lois, Amanda, Hanna, Julia och Tilda, kan man ju tillägga.

Hur träffade ni varandra?

- H: Vi har gått i samma skola och har på så sätt börjat umgås, och en dag började vi spela. Jag kände ju knappt Amanda, Lois och Tilda från början, bara Julia.

L: Era föräldrar kände väl varandra, eller nått?

H: Haha, ja typ!

Hur kom ni på namnet "The Federales"?

- L: Det var Hanna och Julia som tittade igenom gamla vinylskivor, och på en spansk skiva var det en låt som hette "Federales", vilket de tyckte var intressant namn och spred ordet till resterande medlemmar, som också tyckte det var nice.

H: Fast man uttalar inte med spanskt uttal, utan med engelskt. Fast det är ett spanskt ord egentligen.

Hur skulle ni beskriva er musik?

- L: Det är tråkigt att ställa in sig i ett fack, men både vi och folk brukar säga "sextiotalsinspirerad indierock", och det klingar ju ganska rättvist.

H: Stämmer bra!

Vem är drivande i bandet?

- H: Julia måste jag nästan säga. Och jag tycker att jag är ganska drivande också, till viss del i alla fall.

Ni är nominerade till en Rockbjörn, berätta!

- L: Det tycker vi såklart är jättekul. Det var bara en dag som en tjej från MySpace ringde oss och berättade att vi blivit en av de tolv nominerade MySpace-banden, så det kändes ju trevligt. Folk har förhoppningsvis röstat som galningar på oss, för det har varit ganska hård konkurrens. Och nu har röstningen avslutats så vi får la' se hur det har gått.

H: Det känns som att vi inte har så stor chans att vinna, men å andra sidan kan man ju aldrig veta hur många som har röstat, så nu är det väl bara att vänta och se. Man hoppas ju alltid förstås!

Hur bra koll har ni på de andra nominerade?

- H: Hm... Jag har sett First Aid Kit live, på Emmabodafestivalen i år (eller ja, det blir ju förra året) och tycker att de är jätteduktiga. Och Billie the Vision & the Dancers är ju ändå rätt välkända. Men annars har i alla fall inte jag så stor koll... har väl klickat in lite och lyssnat på de andra, och alla verkar ju ha tillgivna fans så man får väl se vilka som har legat i mest och röstat.

L: Huvudsaken är ju inte riktigt att vinna, för bara nomineringen har betytt mycket för att få komma ut med vår musik bland folket. Jag menar: vi har fått betydligt mycket fler spelningar på MySpace än innan nomineringarna blev officiella!

H: Haha ja verkligen, det får man absolut inte glömma!

L: Woho.

Om ni får förutspå segraren?

- L: Haha, no comments från min sida.

H: Haha det kan jag nog inte riktigt... Billie the Vision kanske, de har nog många som röstar på dem.

L: ...men förra året var Johnossi och Lykke Li nominerade till samma pris, fast då vann ett band som hette Kid Down eller något sånt, hur många vet vilka de är liksom? Så man ska aldrig säga aldrig, det kan lika gärna bli vi som vinner. Eller ja, de som har engagerat sig mycket har ju stora chanser, det har vi gjort.

H: Det är helt enkelt väldigt svårt att säga någon, man får se.

Kommer ni att vara på plats?

- L: Det vet vi inte än.

H: Nej, det vet vi inte riktigt än. Om de får lösbiljetter tror jag.

L: Det bandet/artisten som vinner får i alla fall spela live på galan.

Ni får alltså reda på resultatet i förväg?

- H: Jag TROR det, eller... jag vet inte. Hittills har vi inte fått veta. Men vi lär ju få det.

Vad gör ni efter Rockbjörnen?

- H: Vi kommer antagligen att fortsätta att spela live på olika ställen, och göra fler låtar, förhoppningsvis spela in om ett tag också!

När får vi se The Federales första EP i handeln?

- H: Haha det dröjer nog ett tag skulle jag tro, vi har inte bråttom med att slå ändå. Skolan är ju viktig fortfarande och inget vi skiter i.

Jag har hört talas om en musikvideo också, berätta!

- H: Jo, vi hade ett samarbete med några tjejer som hade det som ett projekt i skolan: att göra vår musikvideo. Inget överdrivet proffsigt skulle jag tro och vi har faktiskt inte själva sett resultatet än, men det ska bli intressant!

Har ni några spelningar på gång?

- H: På lördag ska vi vara med i något som heter "Rockkarusellen" och tävla, och sen hade vi något i början på februari också. Jag tror att vi ska vara med i "Musik Direkt" också. (Musik Direkt = Musiktävling för ungdomar. Reds. anm.)

Vad lyssnar ni själva på för musik

- H: Haha vi lyssnar ju på rätt lika, Julia lyssnar mycket på brittiska undergroundband, till exempel. Men vi alla lyssnar ju på "indie". Så vår musik är nog lite bitar plockade från allt vi lyssnar på, ungefär!

Tack för intervjun Hanna och Lois!

/Manne  

Relaterat material:
- The Federales - You Are (Låtarkivet, 2009-01-18).

Hur föddes ditt musikintresse?

- Jag tror alltid att mitt musikintresse funnits, att det legat latent i bakgrunden. Under min uppväxt så var jag en riktig sportfåne (vilket jag fortfarande är till stor del) och musik var inget jag var direkt intresserad av. Jag spelade aldrig något instrument trots att möjligheten fanns, det var bara fotboll och hockey som gällde.

Men vid 15-16 års ålder fastnade jag för Nirvana, jag gick till bibblan och lånade notböcker och det första jag lärde mig på gitarr var introt till "Come As You Are", sedan dess har jag varit "hooked", som man säger på utländska.
 
Hur skulle du beskriva din musik? 

- Min musik kan beskrivas på många olika sätt, men "Pop på svenska" är ganska talande och simpelt. Melodiösa låtar med texten i centrum. Simple as that.
 
Var ifrån får du din inspiration, har du några förebilder?

- Inspiration får man från massor av olika saker. Personer, filmer, böcker, annan musik, situationer, kläder, konst etc. Men man måste veta att hade man gått och väntat enbart på inspiration för att skriva låtar så är det inte så många låtar som hade blivit skrivna. Det är hårt jobb precis som vilket jobb som helst.

Det finns många förebilder, familj och vänner, men självklart andra musiker/konstnärer. Lasse Lindh, Peter Lemarc och Thomas Denver Jonsson är några vänner/kollegor som har hjälpt/hjälper mig väldigt mycket på flera plan.

I fjol släppte du ditt andra album "Ett Helt Vanligt Ögonblick". Stötte du på några problem under inspelningsperioden, blev du tvungen att plocka bort/ändra på någonting från det du ursprungligen tänkt dig?

- Den största utmaningen är alltid att få allting att klaffa. Eftersom jag har släppt mina två första plattor på eget bolag så är det jag som står själv för allt i hela processen. Från att skriva låtar till att spela in, mixa, mastra, fixa omslag, sköta ett företag, ha kontakt med ett otal organisationer, STIM, SAMI, NCB, IFPI etc. etc. Distributör, PR-bolag och så vidare.

Det är mycket som ska klaffa och ibland blir det överväldigande när man står där ensam. Då är det tur att man har vänner och familj som kan stötta och hjälpa till. Ett problem vi stötte på var en hårddiskkrasch, vi hade kommit cirka 70% in i inspelningarna när hårddisken kraschade. Utan backup givetvis. Men via Uppsala, Göteborg och Italien så blev allting räddat, puh! Nuförtiden backuppar vi alltid!

Hur var det att arbeta med Peter Lemarc och Lasse Lindh?

- Det var som en dröm, det kanske låter pretto men så är/var det: Både Lasse och Peter är oerhört proffsiga när det gäller jobb och är stora förebilder för mig (som jag nämnt tidigare).

Albumversionen av "Nyanser Av Grått" skiljer sig från singelversionen. Hur gick tankegångarna där?  

- "Nyanser Av Grått" skrevs sommaren -07 under en road tripp längst västkusten. Jag och en polare åkte in i varenda liten stad längst vägen, jag hade med mig mitt enmansband (en resväska som jag spelar med högerfoten på med en baspedal, en tamburin som jag har på vänsterfoten, ett ägg som är fäst på min högerhand, ett munspel i munspelshållare och gitarr och sång då såklart) och spelade ihop pengar på gatorna.

Så på nätsingelversion är det just med enmansbandet jag spelar, jag var förkyld, frusen och lite småförbannad (vilket jag tror man kan skönja). Tanken var väl inte att göra en nyinspelning på denna men detta har blivit både en favorit för mig och bandet och även för publiken. Med Peter Lemarc på munspel på den här låten så lyfter vi och hoppar in i en snabb bil och bara drar söderut.

Thomas Denver Jonsson har sagt att detta är min "Thunder Road" men riktigt så långt kan jag nog inte sträcka mig. Båda versionerna har sin charm. ("Thunder Road" = Legendarisk Bruce Springsteen låt. Reds. anm.)

Vilket var ditt senaste albumköp?  

- Mitt senaste albumköp var Eldkvarns skiva "Limbo" som är producerad av den tidigare nämnde Peter Lemarc. Dock har jag ännu inte hunnit lyssna på den än.

Vilket blir ditt nästa projekt?

- Nästa projekt, hm... Jag jagar spelningar för fullt, så har ni som läser något tips så är det bara att säga till. Ska försöka få ihop några spelningar ihop med New Moscow som bland annat haft med en låt i Greys Anatomy. Ge oss ett golv, en publik och ett litet gage så kommer vi! Sen ska jag även ha min första utställning av mina tavlor.

Jag jobbar på nya låtar till nästa album som ska spelas in i slutet av april (för första gången ska jag inte producera helt själv, vem det är håller jag hemligt lite till). Det är fullt upp med andra ord men jag vill ut och spela så mycket som möjligt. Förhoppningsvis får jag hänga på Lasse Lindh snart igen, efter Mello. (Lasse Lindh ställer även i år upp i Melodifestivalen. Reds. anm.)

Hur ser ditt närmaste spelschema ut?

- Just nu har jag inte så många gigg spikade, men jag ska bl.a. agera Fredagsvärd på Vara Konserthus. Det innebär att jag ska vara förband till några större artister, bl.a. nyligen grammisvinnande Abalone Dots. Kolla in min hemsida för fler spelningar: http://www.kristofferhedberg.se/.

Tack för intervjun Kristoffer!

/Manne

Relaterat material:
- Ett Helt Vanligt Ögonblick - Recension! (Musikrecensioner, 2009-02-08).
- Kristoffer Hedberg - Nyanser Av Grått (Låtarkivet, 2009-01-13).