MANNOLiTO

Foto: Gustav Gustafsson

Thomas Denver Jonsson | Indie, Folk, Blues | Lund, Grums | MySpace | Hemsida

Hur föddes ditt musikintresse?
 
- Det dröjde ganska länge innan jag började göra musik, jag var nästan tjugo och hade aldrig hållit i en gitarr. Diverse omständigheter då gjorde att jag höll på att gro fast i Grums där jag växte upp. Musiken var något som fick mig bort från det. Det blev både en inre resa och sen såklart en fysisk resa. Inte alltid helt konstruktiv varken då eller nu men definitivt bra i stort och i det långa loppet. Träffa lite nytt folk, se lite nya platser, få vara del av ett större sammanhang, korsa vägar med någon man korsat väg för tidigare.

Så här tio år efteråt så är det helt klart det som gjorde det värt det. Det är också kul att känna att det hela tiden blivit roligare att hålla på med musik, det har aldrig varit så fantastiskt eller för den sakens skull skrämmande som nu.
 
Varifrån får du inspiration?

- Min musik att utvecklas mest just nu snarare från intryck av konst, film, litteratur och experimentell musik än musik som liknar den jag gör själv. Jag känner mig fortfarande väldigt tagen av M Ward och John Fahey som jag håller otroligt högt men jag söker också efter kontraster. Inspiration handlar väl mycket om att försöka översätta en känsla och ge den ett nytt sammanhang. Eller små saker man ser eller funderar på.
 
Hur beskriver du din musik?

- Jag brukar säga indie-folk, är det ganska förståeligt? Det vill säga att jag är alldeles för poppig för trubaduraftnar fast för mossig för indiekonserter.
 
Vad handlar dina låttexter om?
 
- Senaste två och ett halvt åren har jag skrivit låtar för två temaalbum. Det ena som håller på att spelas in handlar om polarfarare och arktisk flora och fauna. Det andra som iallafall snart är färdigskrivet handlar om fåglar. Lustigt nog känns de här nya låtarna mycket mer personliga än något annat jag gjort tidigare.
 
Vänder du dig med din musik till en speciell målgrupp?
 
- Jag vet inte riktigt, jag har så svårt att föreställa mig att någon faktiskt lyssnar på det jag gör. Om jag lyckas påverka bara en person så är det fantastiskt. Jag hoppas att de som tar till sig musiken uppskattar precis som jag att se något fint eller till och med roligt i det som är sorgligt och tvärtom.

Vid sidan av Thomas Denver Jonsson har du andra musikprojekt igång,
berätta!
 
- Som av en händelse släppte jag precis "Swim Swam Swan", en ny EP med The Topeka Twins som är jag och Björn Kleinhenz. Vi har följts åt ett bra tag och ses - om än ganska sällan - och spelar in lofi-folkpop. Debuten "I Never Heard Her Sing" kom 2003.
 
En duo med lite mer kontinuitet i är A Perfect Friend som jag gör tillsammans med C-J Larsgården. Han släpper skivor som "Ondo" och "Pacta" samt är med i diverse samarbeten som Kane, Rowenta/Larsgården och Yrsel. APF är ambient musik med inslag av pop, electronica och postrock. Jag kan nog prata för oss båda när jag säger att vi håller vissa låtar med APF som det bästa vi gjort.

Vi släppte debuten 2007 på belgiska STILLL och har ett nytt album som är klart. Hoppas kunna hitta ett bolag som vill släppa det men har tyvärr haft lite fullt upp på varsitt håll med våra sologrejor. Jag är även med och driver vinyletiketten Going Places som har legat lite lågt ett tag men som på intet sätt är nedlagt.
 
Under 2009 kommer du att släppa ditt fjärde album som soloartist, kan du
berätta någonting om det så här dags?
 
- Den här skivan "Arctic" som jag nämnde hastigt innan håller som sagt på att spelas in just nu. Vi har kommit ganska långt på det och jag tror vi kan få ut det redan till hösten. Det är det fjärde albumet som jag släpper och också det fjärde jag spelat in med Carl Edlom. Lite idén med den var att jag ville göra en skiva som jag är säker på att jag skulle gilla även om jag inte gjort den själv. Så då blir alltså ett konceptalbum om Nordpolen. Det kommer bli mer avskalat än de tidigare, fast samtidigt mer kantigt. Jag hoppas kunna göra något som är ganska avigt men fortfarande rotat i folktraditionen.
 
Efter att jag släppte mitt andra album "Barely Touching It" 2005 så började jag tröttnade ganska rejält på den konventionella rockbandssättningen och jag tycker sen dess att jag har hittat ett mer passande utryck i låtskrivande och framförande och att vi ser intressantare lösningar på arrangemang. Jag har turnerat i stort sett enbart solo de senaste tre åren och musiken är färgat av det.
 
Hur ser ditt närmaste spelschema ut?
 
- Jag har precis gjort ett par spelningar med Josh Rouse som var fantastiskt roliga på Kägelbanan i Stockholm och Babel i Malmö. Håller på att kolla upp om jag ska åka någonstans under våren. Det blir en klubbturné i Polen i mars i vilket fall. Det är första gången jag åker dit och det sextonde landet jag turnerar i allt som allt. Innan det ska jag också göra en slags jubileumsspelning här i Värmland för att fira tioårsdagen sen min första spelning.
 
Vad lyssnar du själv på för musik?

- Som jag nämnde förut så lyssnar jag mest på lite mer experimentell och ambient musik just nu som "Earth", Fuck Buttons (förra årets bästa skiva), Mogwai, Helios och Fennesz. På det lite mer poppiga och folkiga hållet så gillade jag skivor förra året från Parken, James Yorkston, Bon Iver och Cat Power. Jag ser väldigt mycket fram emot Loney Dears och M Wards kommande skivor. Just titelspåret från M Wards kommande cd "Hold Time" är nog den jag känner mest av för tillfället.
 
Vad gör du när du inte gör musik?
 
- Just nu har jag precis flyttat ihop med min flickvän i Lund och är ganska upptagen med att få iordning det. Jag uppskattar väldigt mycket att bo i en stad igen, upptäcka omgivningarna och ta del av kulturutbudet här.

Tack för intervjun Thomas!

/Manne

Relaterat material:
- Ett Helt Vanligt Ögonblick - Recension! (Musikrecensioner, 2009-02-08).
- Thomas Denver Jonsson - The Border (Låtarkivet, 2009-01-20).

"...och de nominerade till priset 'Årets Svenska Musikgala Tjugohundranio För Tjugohundraåtta Års Svenska Musikprestationer' är:

Grammisgalan 2009, P3 Guld 2009 och Rockbjörnen 2009!

Det är rackarns spännande det här.  Vinnare i kategorin 'Årets Svenska Musikgala Tjugohundranio För Tjugohundraåtta Års Svenska Musikprestationer' är...
P3 Guld 2009! Välkomna upp på scen!"

Så där skulle det kunna ha sett ut nu när jag ska försöka summera galamånaden januari. Nu är jag inte riktigt där än, ge mig fem år eller så. Istället ska vi försöka göra det här i en aningen nedskalad version:

Så här i efterhand är jag överlag besviken på årets arrangemanger. Antingen försökte man klämma in på tok för mycket material under den knappa tid man hade (Rockbjörnen), eller så blev alltsammans utdraget och platt (Grammisgalan). Rent underhållningsmässigt drog därför P3 Guld det längst strået, detta mycket tack vare Anders Johansson och en del intressanta liveframträdanden (läs: däribland Detektivbyrån med Hello Saferide och Markus Krunegård).

Årets Bästa Pristagare (ponera att Mannolitos Musikpris faktiskt var en gala och ett sådant pris existerade) går till Håkan Hellström. Håkan hade, när alla galor tillslut klarats av, prisats med överlägset flest utmärkelser. Med sig fick han: Årets Mannliga Artist och Årets Album (Grammisgalan), Årets Artist och Guldmicken - För bästa liveakt (P3 Guld), Årets Svenska Album och Årets Liveakt (Rockbjörnen). Det vill säga: Sex priser inom loppet av sexton dagar. Inte Illa!

Årets Pinsammaste går utan tvekan till Lykke Li för sitt tacktal vid P3 Guld-galan. Li var inför galan nominerad till Årets Pop och Årets Nykomling, och som en av förhandsfavoriterna till båda priserna hade hon klokt nog skrivit ned sina tacktal i förväg, Li skulle nämligen inte vara på plats. Årets Pop gick som bekant till El Perro del Mar, Lykke Li vann dock kategorin Årets Nykomling. Lis manager som tog emot priset lyckades med bedriften att förväxla lapparna och på Lis vägnar tacka musiksverige för priset Årets Pop. (Tröstpris till Kleerup). 

Årets Priskategori vinns av Rockbjörnens MySpacerpris, förrförra årets bästa påhitt. Egentligen behöver svenska oetablerade musiker uppmärksammas på flera vis - detta är dock ett stort steg i rätt riktning. Att nominera Billie the Vision & the Dancers kändes dock aningen överflödigt då de redan har en relativt stor fanbase.

P3 Guld-galan var den gala som på humanast vis kunde följas av de som av olika anledningar tvingats stanna hemma. När Grammisgalan brutalt styckades upp med hjälp av reklamavbrott - och Rockbjörnen tvingade en annan att sitta raklång framför datorskärmen kisandes på en kornig livestreamad bild - sände man P3 Guld i SVT, vilket borde säga det mesta. 

/Manne

Relaterat material:
- Billie the Vision - Vinnare (Nyheter, 2009-01-24).
- P3 Guld 2009 (Nyheter, 2009-01-18).
- Hur gick det då? (Nyheter, 2009-01-08).

Foto: Lars Lindquist blogg.

Rockbjörnens MySpacepris delades i torsdags ut för andra gången, och efter nära två månader av ihärdigt röstande stod Malmöbandet Billie the Vision & the Dancers som vinnare.

MySpacepriset är ett fenomenalt påhitt av Aftonbladet och helt klart det pris som dragit mest uppmärksamhet på indiescenen. Av de tolv nominerade band och artister som plockats ut var det Billie the Vison & the Dancers som kammade hem priset, före bland andra First Aid Kit och The Federales.

Amanda Jenssen, som nominerats inför både Grammisgalan och P3 Guld tidigare denna månad, tog hem sina första statyetter - nämligen dem för Årets Kvinnliga Artist och Årets Nykomling. Amanda blev tillsammans Med Håkan Hellström galans poängplockare. Håkan vann i kategorierna Årets Svenska Album för "För Sent För Edelweiss"och Årets Liveakt.

Lars Winnerbäck blev utsedd till Årets Mannliga Artist och Takida till Årets Grupp och Ola vann Årets Låt med sin "Feel Good".

Tyvärr räcker det inte med en inovativ priskategori och ett par fenomenala liveakter för att göra en gala spännande. Rockbjörnen var rätt platt. Per Sinding-Larsens jämrade sig över att dagens galavärdar i regel ska överträffa varanda vad gäller humor och punchlines, för att sedan dra galamånades tråkigaste vitsar. Att Fahid "Fadde" Darwich tilläts öppna galan i en duett tillsammans med Ebbot från The Soundtrack Of Our Lives är för mig oförståeligt.

Relaterat material:
- Mannolitos Musikpris (Diverse, 2009-01-25).
- Billie the Vision & the Dancers - Overdosing With You (Låtarkivet, 2009-01-25).
- Billie the Vision & the Dancers - I Miss You (Låtarkivet, 2009-01-11).
- Rockbjörnens MySpace-pris! (Nyheter, 2009-01-09).

Från låtarkivet: Thomas Denver Jonsson - The Border (Ladda ned låten gör du genom att högerklicka på länken och välja "Spara mål som...".)

Thomas Denver Jonsson | Indie, Folk, Blues | Lund, Grums | MySpace | Hemsida

Låtarkivet innehåller låtar som lovande, och redan etablerade, band och artister själva släppt för gratis nedladdning, precis därför kan ni ladda ned dem med gott samvete.

Relaterat material:
- Intervju med Thomas Denver Jonsson! (Intervju med..., 2009-01-27)

Foto: Jonathan Pushnik

Fenomenala Jonna Lee släpper snart nytt, i albumväg då förstås. Jonna pratar låtskrivande, om att sjunga på svenska och avslöjar titeln på det nya albumet...

Jonna Lee | Pop | Stockholm | MySpace | Hemsida

Hur tror du att andra såg på dig under din tid i skolan?
 
- Jag var ganska högljudd och kreativ i skolan. Höll mig mest för mig själv eller hängde med grabbarna. Hamnade ofta i bråk. Var poppis hos estetlärarna i högstadiet men jag tror inte att jag var en underbar elev att ha att göra med. Satt antingen och dagdrömde eller babblade.

Jag gick nästan två år på musikgymnasium men fick panik av att lära sig musik i teorin. Jag ville stå på en scen. Kombinerat med en taskig tillvaro hemma så rymde jag faktiskt iväg, till London, med tusen spänn på fickan och en resväska med kläder.

Hur upptäckte du musiken?

- Jag upptäckte Madonna, Bruce Springsteen och Chaka Khan i mammas vinylsamling. Dansande och sjöng i vardagsrummet när ingen såg och minns den helt otroliga känslan. I mitt huvud spelade jag på Wembley. Musik har sedan jag var några år gammal varit det som tagit min 100 procentiga fokus. Och det känns fortfarande lika gött som då varje gång jag gör en spelning.
 
Din första skiva släppte du redan när du var sjutton, berätta!

- Ja det var en märklig tid. Jag gick i gymnasiet och var ganska besatt av tanken att komma bort ifrån Fågelsta. Fick kontakt med ett mindre skivbolag och släppte en skiva då som en del i en duo. Musiken var inte min grej och jag var lite för uppkäftig för att det skulle funka minnsjag. Ställde för många frågor etc. Vi åkte till Japan i alla fall, vi hade så sjukt roligt. 17 år och inga hämningar. Sen rann projektet ut i sanden.
 
Hur skulle du beskriva din musik just nu?

- Min musik är passionerad och ruffig. Jag känner mig väldigt i fas med mig själv. Som om mitt sound matchar var jag är i livet nu. Blir vuxen. Men samtidigt hörs ljudet av att jag aldrig riktigt kommer bli vuxen.
 
Varifrån får du dina influenser, har du några förebilder?

- När jag var barn hade jag idoler. Madonna, Joe Strummer, Roxette och David Bowie, men nu försöker jag bara hitta känslan som man hade när man var barn: Kärnan av sig själv som artist & person - låter väldigt new age, men så är det. Jag vill inte vara som någon annan.
 
Att skriva musik är för flera artister en omständlig process: Det ska vara tyst, ensamt och små öar i skärgården. Är det någonting du känner igen dig i?

- Jag kan definitivt förstå känslan av att vilja ha tystnad när man gör musik. Men jag skriver texter först och det gör jag på tåg, flyg, hemma, på fik, i huvudet under tråkiga möten. Sen tonsätter jag dom med min gura eller ett piano.

Oftast sitter jag och flummar i studion, sjunger texten i den melodi som jag kommer på naturligt med musiken. Min nya skiva kom till på det sättet. Sen byggde jag och Claes Björklund, medproducent, produktionen runt känslan och budskapet i varje låt.

På vilket sätt skiljer sig att sjunga på engelska från att sjunga på
svenska?

- Hm. Jag har bara sjungit på svenska två gånger som artist. En gång med Lasse Lindh, hans text. Det var apsvårt. Den andra gången var när jag skrev en låt till en serie för barn på UR. Ännu svårare, men det blev helt ok.
 
Jag tycker att man ska sjunga på det språk där man har sina referenser. Jag har ett bättre ordförråd på engelska, mest för att jag alltid haft ena foten i England men också för att all tv, film och musik jag lyssnat på kommer därifrån. Hade det varit annorlunda hade jag helt klart skrivit på svenska. Finns ingen poäng med att krysta fram texter på ett annat språk om texter är prioritet. Texter för mig är konversation, med mig själv och lyssnaren.
 
Du har, i likhet med Kristoffer Hedberg, arbetat och spelat in med Lasse
Lindh...

- Lasse och jag har känt varandra i mer än tio år tror jag, vi träffades genom bekanta. Jag kompade faktiskt honom på gitarr när han gjorde sin "You Wake Up At Sea Tac" (Lasses första album på engelska. Reds. anm.), sen var vi på turné ihop i höstas. Jag sjöng på "Vingla Fram Genom Stan" på hans senaste platta, "Pool". Gillar hans skivor med Tribeca.
 
Du släpper ifrån dig en ny skiva i vår, ditt andra som soloartist, vad kan du berätta om den?

- Jag är väldigt exalterad över den här skivan! Mitt mästerverk. Stor, ruffig och vacker. Lite punkig på ett akustiskt sätt. Den är mycket spretigare än min första skiva och texterna väldigt personliga. Nästan alla låtar är skrivna under vår och höst 2008, så den är nästan som en ljuddagbok i realtid.
 
...du kan inte avslöja titeln än?

- "THIS IS JONNA LEE" heter den.

Vilket var det senaste album du inhandlade?

- Det var "Ode to J Smith" med Travis. Deras senaste skiva, ganska rå som deras allra första, "Good Feeling", fast bättre.
 
Hur ser ditt närmaste spelschema ut?

- Jag kommer turnera i april med Salem Al Fakir, sen blir det en festivalsommar, Peace & Love och lite sånt. Har just varit i Los Angeles och spelat och jag ska åka tillbaka senare i vår. Min MySpace är uppdaterad: www.myspace.com/jonnaleemusic

Tack för intervjun Jonna!

/Manne

Relaterat material:
- Förhandslyssna på "THIS IS JONNA LEE"! (Nyheter..., 2009-02-17)
- My High - Ny singel från Jonna Lee (Nyheter, 2009-02-04).
- Jonna Lee - Human (Låtarkivet, 2009-01-16).

"The Federales är ett sådant där band som man kommer på sig själv med att sitta och fundera på. Varför finner jag inte deras album i skivbutikerna? Det måste ha sålt slut överallt, naturligtvis. Varför spelar de på Fight Club & ACE istället för på Cirkus? Klubblokaler, de måste föredra klubblokaler före större scener..."

Läs resten av inlägget här, publicerat på Meadow Music!

Och så här i efterhand förstår jag att det var ljug av mig att säga: "I morgon beräknar jag att kunna publicera bloggens första skivrecension", gårdagen gick istället åt att korrekturläsa nästa intervju - som publiceras här på Mannolitos Musikblogg i kväll!

Igår slog ni också bloggens alla besöksrekord, tack till alla ni som läser - fast kanske allra störst tack till Julia. Om ni missade det igår kan ni fortfarande ladda ned The Federales "You Are" i inlägget nedan.

/Manne

Från låtarkivet: The Federales - You Are (Ladda ned låten gör du genom att högerklicka på länken och välja "Spara mål som...". Via Meadow Music)

The Federales | Indierock | Västerås | MySpace

Låtarkivet innehåller låtar som lovande, och redan etablerade, band och artister själva släppt för gratis nedladdning, precis därför kan ni ladda ned dem med gott samvete.

Relaterat material:
- Intervju med The Federales! (Intervju med..., 2009-01-14).

I går var det Sveriges Radio P3:s tur att dela ut priser för 2008 år svenska musikprestationer. Tidigare denna månad har IFPI Svenska Gruppen gjort likadant (Grammisgalan), och på torsdag fullbordar Aftonbladet galamånaden januari i och med "Rockbjörnen".

Grammisgalans stora vinnare: Kleerup, fick gå lottlös från gårdagens P3 Guld-gala. Istället var det göteborgsfödde Håkan Hellström som på hemmaplan tog hem såväl Årets Artist som Årets Liveakt. Håkan var i och med det först med att vinna det nyinstiftade "Årets Artist" (tidigare: Årets Kvinnliga Artist och Årets Manliga Artist).

Stockholmsdoun Johnossi vann i kategorin Årets Grupp - bandets första stora utmärkelse. Ett pris som de förtjänade mer än väl. Lykke Li blev Årets Nykomling och en magsjuk Markus Krunegård tog emot Årets Låt för sin "Jag Är En Vampyr".

Och ja, P3 Guld-galan kändes i stort sätt rappare, roligare och mer intressant än Grammisgalan. Anders Johansson är också ruskigt mycket roligare än Adam Alsing.

Samtliga vinnare:

Årets Artist: Håkan Hellström
Årets Grupp: Johnossi
Årets Nykomling: Lykke Li
Årets Låt: "Jag är en vampyr", Markus Krunegård
Årets Dans: Style of Eye
Årets Hiphop/soul: Afasi & Filthy
Årets Pop: El Perro del Mar
Årets Rock/Metal: In Flames
Guldmicken - För bästa liveakt: Håkan Hellström

 
Foto: Adam Ihse

Relaterat material:
- Mannolitos Musikpris (Diverse, 2009-01-25).

Från låtarkivet: Jonna Lee - Human? 

Jonna Lee | Pop | Stockholm | MySpace | Hemsida

"Human" är ursprungligen en låt av The Killers, i denna version framförs den dock av Jonna Lee. 

Låtarkivet innehåller låtar som lovande, och redan etablerade, band och artister själva släppt för gratis nedladdning, precis därför kan ni ladda ned dem med gott samvete.

Relaterat material:
- Förhandslyssna på "THIS IS JONNA LEE"! (Nyheter..., 2009-02-17)
- My High - Ny singel från Jonna Lee (Nyheter, 2009-02-04).
- Intervju med Jonna Lee! (Intervju med..., 2009-01-19).

Jag fick en pratstund med Hanna och Lois från det minst sagt aktuella The Federales:

The Federales | Indierock | Västerås | MySpace

Vilka är The Federales?

- H: Ojoj... The federales är fem kompisar som bestämde sig för att starta ett band tillsammans! Haha. Och som har utvecklats tillsammans under 2 år, från att från början inte kunna någonting alls - till att ha kommit en bit på vägen!

L: Vi heter: Lois, Amanda, Hanna, Julia och Tilda, kan man ju tillägga.

Hur träffade ni varandra?

- H: Vi har gått i samma skola och har på så sätt börjat umgås, och en dag började vi spela. Jag kände ju knappt Amanda, Lois och Tilda från början, bara Julia.

L: Era föräldrar kände väl varandra, eller nått?

H: Haha, ja typ!

Hur kom ni på namnet "The Federales"?

- L: Det var Hanna och Julia som tittade igenom gamla vinylskivor, och på en spansk skiva var det en låt som hette "Federales", vilket de tyckte var intressant namn och spred ordet till resterande medlemmar, som också tyckte det var nice.

H: Fast man uttalar inte med spanskt uttal, utan med engelskt. Fast det är ett spanskt ord egentligen.

Hur skulle ni beskriva er musik?

- L: Det är tråkigt att ställa in sig i ett fack, men både vi och folk brukar säga "sextiotalsinspirerad indierock", och det klingar ju ganska rättvist.

H: Stämmer bra!

Vem är drivande i bandet?

- H: Julia måste jag nästan säga. Och jag tycker att jag är ganska drivande också, till viss del i alla fall.

Ni är nominerade till en Rockbjörn, berätta!

- L: Det tycker vi såklart är jättekul. Det var bara en dag som en tjej från MySpace ringde oss och berättade att vi blivit en av de tolv nominerade MySpace-banden, så det kändes ju trevligt. Folk har förhoppningsvis röstat som galningar på oss, för det har varit ganska hård konkurrens. Och nu har röstningen avslutats så vi får la' se hur det har gått.

H: Det känns som att vi inte har så stor chans att vinna, men å andra sidan kan man ju aldrig veta hur många som har röstat, så nu är det väl bara att vänta och se. Man hoppas ju alltid förstås!

Hur bra koll har ni på de andra nominerade?

- H: Hm... Jag har sett First Aid Kit live, på Emmabodafestivalen i år (eller ja, det blir ju förra året) och tycker att de är jätteduktiga. Och Billie the Vision & the Dancers är ju ändå rätt välkända. Men annars har i alla fall inte jag så stor koll... har väl klickat in lite och lyssnat på de andra, och alla verkar ju ha tillgivna fans så man får väl se vilka som har legat i mest och röstat.

L: Huvudsaken är ju inte riktigt att vinna, för bara nomineringen har betytt mycket för att få komma ut med vår musik bland folket. Jag menar: vi har fått betydligt mycket fler spelningar på MySpace än innan nomineringarna blev officiella!

H: Haha ja verkligen, det får man absolut inte glömma!

L: Woho.

Om ni får förutspå segraren?

- L: Haha, no comments från min sida.

H: Haha det kan jag nog inte riktigt... Billie the Vision kanske, de har nog många som röstar på dem.

L: ...men förra året var Johnossi och Lykke Li nominerade till samma pris, fast då vann ett band som hette Kid Down eller något sånt, hur många vet vilka de är liksom? Så man ska aldrig säga aldrig, det kan lika gärna bli vi som vinner. Eller ja, de som har engagerat sig mycket har ju stora chanser, det har vi gjort.

H: Det är helt enkelt väldigt svårt att säga någon, man får se.

Kommer ni att vara på plats?

- L: Det vet vi inte än.

H: Nej, det vet vi inte riktigt än. Om de får lösbiljetter tror jag.

L: Det bandet/artisten som vinner får i alla fall spela live på galan.

Ni får alltså reda på resultatet i förväg?

- H: Jag TROR det, eller... jag vet inte. Hittills har vi inte fått veta. Men vi lär ju få det.

Vad gör ni efter Rockbjörnen?

- H: Vi kommer antagligen att fortsätta att spela live på olika ställen, och göra fler låtar, förhoppningsvis spela in om ett tag också!

När får vi se The Federales första EP i handeln?

- H: Haha det dröjer nog ett tag skulle jag tro, vi har inte bråttom med att slå ändå. Skolan är ju viktig fortfarande och inget vi skiter i.

Jag har hört talas om en musikvideo också, berätta!

- H: Jo, vi hade ett samarbete med några tjejer som hade det som ett projekt i skolan: att göra vår musikvideo. Inget överdrivet proffsigt skulle jag tro och vi har faktiskt inte själva sett resultatet än, men det ska bli intressant!

Har ni några spelningar på gång?

- H: På lördag ska vi vara med i något som heter "Rockkarusellen" och tävla, och sen hade vi något i början på februari också. Jag tror att vi ska vara med i "Musik Direkt" också. (Musik Direkt = Musiktävling för ungdomar. Reds. anm.)

Vad lyssnar ni själva på för musik

- H: Haha vi lyssnar ju på rätt lika, Julia lyssnar mycket på brittiska undergroundband, till exempel. Men vi alla lyssnar ju på "indie". Så vår musik är nog lite bitar plockade från allt vi lyssnar på, ungefär!

Tack för intervjun Hanna och Lois!

/Manne  

Relaterat material:
- The Federales - You Are (Låtarkivet, 2009-01-18).

Grammisgalans stora vinnare, Andreas Kleerup, har på sitt debutalbum "Kleerup" samarbetat med bland andra Tityo, Robyn och Lykke Li,  samarbeten som resulterat i hitlåtar som "Longing For Lullabies" (Tityo) och "With Every Heartbeat" (Robyn).

Hur föddes ditt musikintresse?

- Jag tror alltid att mitt musikintresse funnits, att det legat latent i bakgrunden. Under min uppväxt så var jag en riktig sportfåne (vilket jag fortfarande är till stor del) och musik var inget jag var direkt intresserad av. Jag spelade aldrig något instrument trots att möjligheten fanns, det var bara fotboll och hockey som gällde.

Men vid 15-16 års ålder fastnade jag för Nirvana, jag gick till bibblan och lånade notböcker och det första jag lärde mig på gitarr var introt till "Come As You Are", sedan dess har jag varit "hooked", som man säger på utländska.
 
Hur skulle du beskriva din musik? 

- Min musik kan beskrivas på många olika sätt, men "Pop på svenska" är ganska talande och simpelt. Melodiösa låtar med texten i centrum. Simple as that.
 
Var ifrån får du din inspiration, har du några förebilder?

- Inspiration får man från massor av olika saker. Personer, filmer, böcker, annan musik, situationer, kläder, konst etc. Men man måste veta att hade man gått och väntat enbart på inspiration för att skriva låtar så är det inte så många låtar som hade blivit skrivna. Det är hårt jobb precis som vilket jobb som helst.

Det finns många förebilder, familj och vänner, men självklart andra musiker/konstnärer. Lasse Lindh, Peter Lemarc och Thomas Denver Jonsson är några vänner/kollegor som har hjälpt/hjälper mig väldigt mycket på flera plan.

I fjol släppte du ditt andra album "Ett Helt Vanligt Ögonblick". Stötte du på några problem under inspelningsperioden, blev du tvungen att plocka bort/ändra på någonting från det du ursprungligen tänkt dig?

- Den största utmaningen är alltid att få allting att klaffa. Eftersom jag har släppt mina två första plattor på eget bolag så är det jag som står själv för allt i hela processen. Från att skriva låtar till att spela in, mixa, mastra, fixa omslag, sköta ett företag, ha kontakt med ett otal organisationer, STIM, SAMI, NCB, IFPI etc. etc. Distributör, PR-bolag och så vidare.

Det är mycket som ska klaffa och ibland blir det överväldigande när man står där ensam. Då är det tur att man har vänner och familj som kan stötta och hjälpa till. Ett problem vi stötte på var en hårddiskkrasch, vi hade kommit cirka 70% in i inspelningarna när hårddisken kraschade. Utan backup givetvis. Men via Uppsala, Göteborg och Italien så blev allting räddat, puh! Nuförtiden backuppar vi alltid!

Hur var det att arbeta med Peter Lemarc och Lasse Lindh?

- Det var som en dröm, det kanske låter pretto men så är/var det: Både Lasse och Peter är oerhört proffsiga när det gäller jobb och är stora förebilder för mig (som jag nämnt tidigare).

Albumversionen av "Nyanser Av Grått" skiljer sig från singelversionen. Hur gick tankegångarna där?  

- "Nyanser Av Grått" skrevs sommaren -07 under en road tripp längst västkusten. Jag och en polare åkte in i varenda liten stad längst vägen, jag hade med mig mitt enmansband (en resväska som jag spelar med högerfoten på med en baspedal, en tamburin som jag har på vänsterfoten, ett ägg som är fäst på min högerhand, ett munspel i munspelshållare och gitarr och sång då såklart) och spelade ihop pengar på gatorna.

Så på nätsingelversion är det just med enmansbandet jag spelar, jag var förkyld, frusen och lite småförbannad (vilket jag tror man kan skönja). Tanken var väl inte att göra en nyinspelning på denna men detta har blivit både en favorit för mig och bandet och även för publiken. Med Peter Lemarc på munspel på den här låten så lyfter vi och hoppar in i en snabb bil och bara drar söderut.

Thomas Denver Jonsson har sagt att detta är min "Thunder Road" men riktigt så långt kan jag nog inte sträcka mig. Båda versionerna har sin charm. ("Thunder Road" = Legendarisk Bruce Springsteen låt. Reds. anm.)

Vilket var ditt senaste albumköp?  

- Mitt senaste albumköp var Eldkvarns skiva "Limbo" som är producerad av den tidigare nämnde Peter Lemarc. Dock har jag ännu inte hunnit lyssna på den än.

Vilket blir ditt nästa projekt?

- Nästa projekt, hm... Jag jagar spelningar för fullt, så har ni som läser något tips så är det bara att säga till. Ska försöka få ihop några spelningar ihop med New Moscow som bland annat haft med en låt i Greys Anatomy. Ge oss ett golv, en publik och ett litet gage så kommer vi! Sen ska jag även ha min första utställning av mina tavlor.

Jag jobbar på nya låtar till nästa album som ska spelas in i slutet av april (för första gången ska jag inte producera helt själv, vem det är håller jag hemligt lite till). Det är fullt upp med andra ord men jag vill ut och spela så mycket som möjligt. Förhoppningsvis får jag hänga på Lasse Lindh snart igen, efter Mello. (Lasse Lindh ställer även i år upp i Melodifestivalen. Reds. anm.)

Hur ser ditt närmaste spelschema ut?

- Just nu har jag inte så många gigg spikade, men jag ska bl.a. agera Fredagsvärd på Vara Konserthus. Det innebär att jag ska vara förband till några större artister, bl.a. nyligen grammisvinnande Abalone Dots. Kolla in min hemsida för fler spelningar: http://www.kristofferhedberg.se/.

Tack för intervjun Kristoffer!

/Manne

Relaterat material:
- Ett Helt Vanligt Ögonblick - Recension! (Musikrecensioner, 2009-02-08).
- Kristoffer Hedberg - Nyanser Av Grått (Låtarkivet, 2009-01-13).

Igår kväll delades årets grammisstatyetter - för förra årets svenska musikprestationer - ut av IFPI Svenska Gruppen. Efter ett späckat musikår och tunga nomineringar kändes det som om kampen skulle bli rackarns jämn.

Hur gick det då? Jo, precis så här:

Andreas Kleerup blev kvällens stora vinnare när han med sitt självbetitlade album "Kleerup" kammade hem statyetter i kategorierna Årets Nykommling, Årets Producent och Årets Kompositör. Efter att ha skämt ut sig både under och efter galan blev det dock svårt att dela Kleerups glädje.

- "Synd att vi bor i ett land där poliserna är så jävla torra. Om ni ser någon med hörsnäcka i örat, pissa innan..."

...hävde han, tydligt berusad, ur sig då han tog emot priset för Årets Nykomling. Anledningen till Kleerups yttrande var att polisens krogkommission både före och under galans gång drogtestade ett flertal gäster. Kan vi gissa att Kleerup var en av dessa?


Foto: Andreas Bardell

Näst flest grammisar, mer precist: Årets Album och Årets Kvinnliga Artist, vann Anna Ternheim med "Leaving on a mayday", två mycket prestigefyllda priser. Årets Mannliga Artist rodde Håkan Hellström in med sitt album "För sent för edelweiss". Årets Grupp tilldeleades Soundtrack of our Lives för "Communion".
 

Det kanske mest prestigefyllda kategorin att vinna pris i, nämligen Årets Låt, den enda kategori där juryns makt är... obefintlig, vanns överraskande nog av EMD och hitten "Jenny Let Me Love You". Ett stort grattis till Mattias och grabbarna! 

Hur gick det då för mina förutspådda segrare? Nja. Anna Ternheim tog som sagt hem sitt pris, men MTV-priset för Årets Bästa Video vanns inte alls av Marcus Engstrand, "Never Seen The Light Of Day", utan av Senay och Kolacz för videon till They Live By Night's "Catching Up". 

Och Annika Norlin fick också en statyett, för sitt fenomenala textförfattande till skivan "More Modern Short Stories From Hello Saferide". Tack och lov!

Hade det funnits ett pris för årets prisutdelare hade det utan tvekan gått till Kerstin Dellert. Pricksäkrare tant får man leta efter. Galahysterin tar dock inte slut här, runt hörnet väntar nämligen både Rockbjörnen och P3 Guld. Hemskt trevligt det här.

Relaterat material:
- Mannolitos Musikpris (Diverse, 2009-01-25).